Jag och grannen, har igenom årens lopp utfört massor av roliga saker tillsammans. Det började egentligen med att vi bestämde oss för att genomföra nyårslöften. Vi har bla sprungit vårruset flera gånger, tjejmilen. Vi har gått till slåtterdalsskrevan med familjerna. Ett år så gick vi på relaxen i dec, för att vi lovat att vi skulle åka på spa, men året gick så fort så vi hann inte med oss. Hursomhelst alla löften vi lovat har vi på ett eller annat sätt genomfört. Jag känner att jag är så himla stolt över oss.
Jag har haft en vald självbild att jag är bra på att dra igång saker, men dålig på att slutföra… Men det är inte sant. S och jag har slutfört alla nyårslöften vi gett till varandra. Det jag är lite sämre på är att tala om för mig själv när saker och ting ska vara färdiga. Det som händer då är att man inte kan ge sig själv beröm när man är klar.
I år var nyårslöftet ett helt annat än det jag ska skriva om nu. Även årets löfte har genomförts och kanske varit lite roligare då det involverat hela familjerna. Men det kan vi ta en annan gång. Det jag ska skriva om nu är om våra lördagsbad.
Vi har badat 1 maj sedan jag vet inte hur många år tillbaka. Det började med att vi skulle göra ett vårskrik… och sedan har det bara fortsatt. I år ville vi utveckla det. Så vi bestämde att vi skulle fortsätta bada fram tills isen lägger sig. Lördag mornar så ska vi gå en promenad först runt byn, för att sedan doppa oss i sjön. Efterhand har vi lagt till en fika efter badet. I somras gick vi tidigare på morgonen. Nu i november blir det nog naturligt senare, då man dels är tröttare av mörkret. Men även att det är mörkare på morgonen.
Att jag som är så morgontrött skulle kunna tänka mig att välja att kliva upp tidigt för en promenad trodde jag nog aldrig. Men det här är nog det bästa jag gjort för mig själv på många år tror jag.
När ekorrhjulet snurrar på med jobb, barn, vardag, stress och allt annat som hör livet till. Så blir detta som en paus i vardagen. Som att trycka på reset knappen. Jag vet inte om det är själva promenaden, samtalen, baden eller fikat som utgör magin. Förmodligen en kombination av alltihopa. Vänskap är någonting så vackert. Kärleken är grunden, men vänskap öppnar upp och gör världen större.
Varför skriver jag om det här nu då? Jo, jag vill någonstans summera känslan av dom här baden. Vad dom givit mig och hur det känns. Dels så har jag fått en helt annan inställning till väder. Det finns verkligen inga dåliga väder… Som igår när vi gick så regnade det, grått trist och duggregn, men ändå så var det helt magiskt underbart. Jag har lärt mig att jag klarar mycket mera än vad jag tror. Det är bara att bita ihop om du vill uppleva magin efteråt. Under resans gång så har jag även lärt mig att det jag från början tyckte var jobbigt (själva doppet), nu bara är härligt. Kroppen förbereder sig som inför träning. Om du kliver upp och går varje morgon under en längre tid, så kommer du tillslut att uppleva att pulsen höjs redan när du knyter skorna. Kroppen har vant sig vid att den ska arbeta, och den tycker om det. Samma sak har hänt nu. Kroppen är beredd på kylan, och den tycker om den, välkomnar den och tar emot den. Den kämpar inte emot. Jag kämpar inte emot…
Vi kommer att fortsätta med dessa lördagspromenader, så länge som dom känns bra det har vi lovat varandra. Att göra gott för sig själv är viktigt. Att göra det tillsammans med en vän är magiskt❤️
