Vi har haft en koja ståendes i skogsbrynet alderles intill vår infart ända sedan jag flyttade hit. Det är pojkarna som bodde här förut som byggt den en gång i tiden. Den var skruttig redan när S var liten och har ej använts så mycket av honom. Nu när vi avverkade i somras så kom den fram i ljuset på ett för mig obehagligt sätt. Dom hade även skjutit den lite åt sidan för att komma fram med skogsmaskinerna, så att den skämde om än mera. Tyvärr så tog jag ingen före bild men nu är den äntligen borta.
Vi gick ut för att börja städa runt husgrunden. Det låg en hel del golvplankor som vi sparat sedan ladugården runt om. Vädret idag var perfekt för att elda… för mig är för Visso alla väder förutom blåsväder det ultimata eldningsvädret. Jag älskar att elda.
Men vi får inte riktigt fyr idag då brädorna är sura efter höstens regnande. Kent kommenterar kojan. Undrar om vi ska erbjuda S pengar för att riva och ända upp den. Vi fortsätter en stund till att bära brädor. Det är nått meditativt över att städa och elda. Hämta brädor, slänga på elden, hämta nya brädor, osv. Lugnade för själen på nått sett. Hur som, vi tittar på kojan igen. Den ser ju torr och fin ut. Jag hämtar tigersågen säger Kent. Sagt och gjort. Några timmar senare är kojan ett minne blott. Brasan brinner som den ska och jag känner mig nöjd. Livet som det ska vara