Jag hittade en sönderblåst paviljong på en sån där köp och säljsida. Att taket va trasigt störde inte mig det minsta. Jag tänkte att jag ska ha vackra växter klättrandes i den.
Ända sedan jag köpte huset har jag drömt om en uteplats ovanför köcksfönstret. Många kvällar har jag stått där uppe under trädkronorna och tänkt att här skulle jag vilja sitta och fika när det är för varmt att sitta på altanen. Jag skulle även vilja ha en trappa, en trappa dit upp skulle man ha haft.
Vi har pratat om denna plats Kent och jag också. Funderat fram och tillbaka hur vi ska göra. Ska vi lägga sten över alltihopa, Plantera kryptallar, eller bara låta allt vara som det är.
Blåsippor som en kär vän planterat en gång när jag inte var hemma, växer på platsen. Vi har även tryckt ner det värrse lökar som blommar vackert om våren. I övrigt finns det mycket att önska. Kents fågelhus som han och Mattias byggde står där uppe, och nu har jag alltså äntligen fått min uteplats.
Jag vann iallafall budgivningen på den trasiga paviljongen. När jag kom för att hämta den så hade säljarna slängt själva takkonstruktionen. Jag tänkte att det spelar ju inte mig någon roll alls, jag ska ju bara ha den som en uteplats/spallie typ. Kent däremot inser ju ganska snabbt att det blir väldigt ranglig, eftersom det är taket som stadgar upp den. Men han är ju som jag sagt full av idéer min man så han föreslår att vi gjuter fast den. Jag tar med honom upp där jag vill ha den och vi pratar om huruvida vi skall bygga ett trall eller bara lägga grus/täckbark… fördelen med ett trall är att det blir lättare, mindre gräva och uteplatsen blir klar snabbare.
Men nu var det ju som inte meningen att vi skulle bygga uteplats där uppe i år. Det var ju bara jag som hittade paviljongen på köpsidan. Ett litet impulsköp kan man säga… Då det inte var meningen så bestämmer vi oss för grus och betong. Allt det har vi hemma, uteplatsen kommer alltså inte kosta mer en svett.
Ungefär tre försök till spadtag senare säger min man, att det här går inte jag kommer att få gräva ihjäl mig. Om min man säger att någonting inte går då är det snudd på omöjligt.
Uteplats planerna börjar åter igen kännas långt borta för undertecknad.
På min födelsedag efter att familjen sjungit för mig så börjar Kent i vanlig ordning vandra rastlöst fram och tillbaka. Själv försöker jag lugnt och i godanro dricka kaffe. Är det ok om jag åker på brädgården nu idag? Så kan jag och Livan bygga trall på måndag när vi är lediga? Åk på brädgården du Kent. Sagt och gjort, släp kopplas till bilen och i ett dammoln försvinner mannen i mitt liv iväg.
Väl hemma igen efter smärre förseningar då E4 haft ett stopp pågrund av omasfaltering, så fikade min man faktiskt med oss. Kom Christer vi testar och dra några rötter. Borta är delar av mitt fika sällskap och uteplatsen är på gång kan man säga.
Förutom lite hjälp med att lyfta vissa saker på plats så gjorde han den själv. Jag och grannen satt för visso och underhöll honom drickandes bubbel. Vad gör man inte för sin man menar jag.
Grattis på födelsedagen älskling sa han när det var klart, och vi fick skåla i vårt nybyggda sommarrum.
/Sara